Evil booksellers?

Att lördagen är bästa dan på veckan vet alla. Och en av anledningarna är DN Boklördag och SvD Litterär lördag. Det gäller här att utfodra avkomman och placera dem framför Svampbob Fyrkant eller annan finkultur på tv, koka en stor balja te, och sen läsa läsa läsa.

Ett intressant fenomen är dock – och idag var inte första gången – när båda tidningarna gör i stort sett samma reportage. Man kan förstå när det t ex gäller omslagsrubriker/bildlösningar som dagens dödsannons apropå nedläggningen av Saab – det kändes som en självklar idé.

Men i reportagen om boklådor, där båda tidningarna besöker dels Akademibokhandeln, dels Söderbokhandeln, var det lite tristare att få läsa samma sak två gånger. 

Frågas:

1. Finns inga andra oberoende, mysiga boklådor än Söderbokhandeln?  

2. Är Akademibokhandeln automatiskt ond? Är det inte ok att vilja tjäna pengar på böcker? Är inte i så fall adlibris ondskan personifierade? 

3. Kan det inte tänkas att vi behöver båda typerna av boklådor?

En väldigt anglosaxisk lista

Hittade hos Ex libris Cia en lista som jag snodde. Det handlar om det engelska folkets mest älskade böcker. Hur många har jag läst? Inte så värst många. Men listan är ju vääääldigt engelsk. Undrar hur en svensk lista skulle se ut, finns det en sådan?

1. The Lord of the Rings, JRR Tolkien 
2. Pride and Prejudice, Jane Austen LÄST
3. His Dark Materials, Philip Pullman
4. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, Douglas Adams LÄST
5. Harry Potter and the Goblet of Fire, JK Rowling
6. To Kill a Mockingbird, Harper Lee
7. Winnie the Pooh, AA Milne
8. Nineteen Eighty-Four, George Orwell
9. The Lion, the Witch and the Wardrobe, CS Lewis LÄST
10. Jane Eyre, Charlotte Brontë LÄST
11. Catch-22, Joseph Heller
12. Wuthering Heights, Emily Brontë LÄST
13. Birdsong, Sebastian Faulks
14. Rebecca, Daphne du Maurier LÄST
15. The Catcher in the Rye, JD Salinger LÄST
16. The Wind in the Willows, Kenneth Grahame
17. Great Expectations, Charles Dickens
18. Little Women, Louisa May Alcott
19. Captain Corelli's Mandolin, Louis de Bernieres
20. War and Peace, Leo Tolstoy
21. Gone with the Wind, Margaret Mitchell LÄST
22. Harry Potter And The Philosopher's Stone, JK Rowling
23. Harry Potter And The Chamber Of Secrets, JK Rowling
24. Harry Potter And The Prisoner Of Azkaban, JK Rowling
25. The Hobbit, JRR Tolkien
26. Tess Of The D'Urbervilles, Thomas Hardy
27. Middlemarch, George Eliot
28. A Prayer For Owen Meany, John Irving
29. The Grapes Of Wrath, John Steinbeck
30. Alice's Adventures In Wonderland, Lewis Carroll
31. The Story Of Tracy Beaker, Jacqueline Wilson
32. One Hundred Years Of Solitude, Gabriel García Márquez
33. The Pillars Of The Earth, Ken Follett
34. David Copperfield, Charles Dickens
35. Charlie And The Chocolate Factory, Roald Dahl
36. Treasure Island, Robert Louis Stevenson
37. A Town Like Alice, Nevil Shute
38. Persuasion, Jane Austen LÄST

39. Dune, Frank Herbert
40. Emma, Jane Austen LÄST
41. Anne Of Green Gables, LM Montgomery
42. Watership Down, Richard Adams LÄST
43. The Great Gatsby, F Scott Fitzgerald
44. The Count Of Monte Cristo, Alexandre Dumas LÄST
45. Brideshead Revisited, Evelyn Waugh
46. Animal Farm, George Orwell
47. A Christmas Carol, Charles Dickens
48. Far From The Madding Crowd, Thomas Hardy
49. Goodnight Mister Tom, Michelle Magorian
50. The Shell Seekers, Rosamunde Pilcher LÄST

51. The Secret Garden, Frances Hodgson Burnett
52. Of Mice And Men, John Steinbeck
53. The Stand, Stephen King
54. Anna Karenina, Leo Tolstoy
55. A Suitable Boy, Vikram Seth
56. The BFG, Roald Dahl
57. Swallows And Amazons, Arthur Ransome
58. Black Beauty, Anna Sewell LÄST
59. Artemis Fowl, Eoin Colfer
60. Crime And Punishment, Fyodor Dostoyevsky
61. Noughts And Crosses, Malorie Blackman
62. Memoirs Of A Geisha, Arthur Golden
63. A Tale Of Two Cities, Charles Dickens
64. The Thorn Birds, Colleen McCollough
65. Mort, Terry Pratchett
66. The Magic Faraway Tree, Enid Blyton
67. The Magus, John Fowles
68. Good Omens, Terry Pratchett and Neil Gaiman
69. Guards! Guards!, Terry Pratchett
70. Lord Of The Flies, William Golding
71. Perfume, Patrick Süskind LÄST

72. The Ragged Trousered Philanthropists, Robert Tressell
73. Night Watch, Terry Pratchett
74. Matilda, Roald Dahl
75. Bridget Jones's Diary, Helen Fielding LÄST
76. The Secret History, Donna Tartt LÄST
77. The Woman In White, Wilkie Collins
78. Ulysses, James Joyce
79. Bleak House, Charles Dickens
80. Double Act, Jacqueline Wilson
81. The Twits, Roald Dahl
82. I Capture The Castle, Dodie Smith
83. Holes, Louis Sachar
84. Gormenghast, Mervyn Peake
85. The God Of Small Things, Arundhati Roy
86. Vicky Angel, Jacqueline Wilson
87. Brave New World, Aldous Huxley
88. Cold Comfort Farm, Stella Gibbons
89. Magician, Raymond E Feist
90. On The Road, Jack Kerouac
91. The Godfather, Mario Puzo
92. The Clan Of The Cave Bear, Jean M Auel
93. The Colour Of Magic, Terry Pratchett
94. The Alchemist, Paulo Coelho
95. Katherine, Anya Seton
96. Kane And Abel, Jeffrey Archer
97. Love In The Time Of Cholera, Gabriel García Márquez
98. Girls In Love, Jacqueline Wilson
99. The Princess Diaries, Meg Cabot
100. Midnight's Children, Salman Rushdie 

17 av 100. Sådär, va? Hur många har ni andra läst?

Mäh!

Kan någon förklara lockelsen i detta? Och hur det kan vara okej? Visst, copyrighten har säkert gått ut och yada yada, men MORALISKT, hur kan det vara försvarbart? Och läsbart?

M v h, 

Kulturkonservativ tant som aldrig läst en vampyrbok heller

Knäcktäcket saknas

Det finns inget som en släng av flunsan när det gäller att få tid att läsa ut en bok eller två. Igår använde jag min feber till att läsa ut Marian Keyes nya tegelsten The Brightest Star in the Sky. 614 sidor låter mastigt, men som vanligt i hennes böcker är graden på typsnittet av en storlek som för tankarna till barnböcker. Varför gör de så? Hör det till genren? Typ "det här är ju chicklit, och läsarna är inte så smarta, de behöver stor text"? Med en formgivning som en mer litterär bok hade den här varit på gissningsvis 300 sidor.

Anyho, den var lite av en besvikelse. Känns lite bittert att skriva det, eftersom Marian är en av mina husgudar. Och boken är ju inte dålig, långtifrån. Ibland glimtar det till av de där speciella marionismerna: 

"Her central nervous system was made of cast-iron. A valium wouldn't have known what to make of it; it would have lain down and cried."

Tyvärr är det lite för sällan riktigt kul. Visst finns här sköna karaktärer, som kaxiga taxichaffisen Lydia, eller självgode tv-trädgårdsmästaren Fionn. Men det känns som om Keyes har ansträngt sig för att skriva en feelgood-bok, och det är ju inte riktigt hennes grej. Hennes böcker brukar vara feelgood med en rejäl dos feelbad för att anrättningen inte ska bli för mesig. 

I den här boken blir det för tandlöst – lite som en creme brûlee fast utan det knäckiga täcket. Men jag älskar dig ändå, Marion. Såklart.

Min laminerade

Ni vet den laminerade listan? Den i Vänner, där man har fem namn med kändisar som det är ok att ligga med om man får chansen, trots att man är i ett förhållande?

Så här ser min lista ut:

1. Jon Hamm

2. Jon Hamm

3. Jon Hamm

4. Jon Hamm

5. Jon Hamm

PS: Jon Hamm är alltså skådisen som spelar Don Draper i Mad Men.

PS 2: Det finns mycket intelligentare saker att säga om Mad Men, men just ikväll var det här vad jag ville säga.

"I only wanted to see you laughing in the purple rain."

Har ni nånsin funderat över hur inredningstrender blir till. Vem är det egentligen som bestämmer vilka färger som gäller i sofftyger och kavajer?

Jag brukar testa säsongens färgtrender genom att ställa mig några meter ifrån tidningshyllan på Konsum. Nästan alltid framträder ett färgband i mitten av hyllan eftersom tidningarna envisas med att använda sig av samma färgskalor samtidigt.

Just nu är det lila och orange. I alla möjliga nyanser och på alla möjliga ställen. Kuddar, soffor, gardiner och mattor. Den ena färgen dominant och den andra som garnityr. Gärna med nån liten detalj i rosa eller mörkt grönt.

Och det stannar inte i inredningens värld. Om du läser detta vid datorn på jobbet, kolla dig omkring och du lär hitta lila och orange plagg på åtminstone hälften av dina medarbetare. Och skratta inte när du hittar de rosa och gröna accessoarerna.

Men vad beror det på att människor klär sig och inreder så uniformistiskt? Det ligger nära till hands att gissa att alla inredare och inköpare går samma inspirationskurser men jag är övertygad om att det finns andra allvarligare orsaker. Man behöver inte ha speciellt många högskolepoäng i konspirationsteori för att tro att det finns starkare krafter bakom dessa masshypnoser som drabbar världen så fort snön smälter eller bladen ändrar färg.

Bilden som etsar sig fast är en ond (eller god men det är på något sätt lättare att koppla masshypnos till ondska) hånskrattande man med halvgalet utseende som drar i små tåtar och vips har en ny färgtrend uppstått.

Det är naturligtvis svårt att leta fram vilka dessa färggudar skulle kunna vara och det är naturligtvis ännu svårare att bevisa. Men jag har undersökt saken och även om det handlar lite grann om rykten a la Flashback tror jag mig ändå vara något på spåren.

De huvudmisstänkta är:

Om man vill tro på detta är upp till var och en men i vilket fall återstår tre frågor: Vill man se ut som Jokern? Vill man inreda sitt hem som GB-familjen? Och kommer alla att ha vitt smink i ansiktet till jul?

Auster får en sista chans

Paul Auster har, sedan jag råkade snubbla över New York-trilogin nångång på nittiotalet, varit en av mina husgudar. Ingen kunde som han skriva så rent, så krispigt och klarsynt, och ändå så mystiskt och tankeväckande. Med böcker som Månpalatset och Leviathan befäste han sin plats i min bokhylla. 

Sen började det gå utför. De senaste böckerna har jag läst utan nån egentlig behållning alls, bara för att Paul är Paul. Man in the Dark, Resor i skriptoriet, Illusionernas bok... jag skulle inte kunna redogöra för någon av dem ordentligt, de var verkligen snabbt glömda. Jag gillar fortfarande hans språk, men tycker han saknar sina spännande övertoner från förr. 

Nu har Invisible kommit (bara 123 kr på adlibris – herregud vad det har blivit billigt med böcker!), och jag är nästan lite rädd. Känner att det här är Austers sista chans. Är inte den här bra, släpper jag honom. Så det så.